Fem myndigheter har fått i uppdrag av regeringen att ta fram förslag på hur Fritidskortet kan utvecklas så att fler barn och unga kan använda tjänsten. E-hälsomyndigheten har det samordnande ansvaret för arbetet.
Snabbt genomslag efter lanseringen
Fritidskortet lanserades i september 2025 och gör det möjligt för barn och unga att använda statligt stöd till fritidsaktiviteter. Tjänsten fick ett brett genomslag omgående.
Under de första månaderna använde över 200 000 barn tjänsten, och sammanlagt betalades närmare 112 miljoner kronor ut till fritidsaktiviteter. Siffrorna gör tjänsten till en av de mer använda digitala offentliga tjänster som lanserats under senare år.
Att uppdraget nu handlar om att bredda användningen antyder att myndigheterna ser grupper som inte nås av tjänsten i dess nuvarande utformning.
E-hälsomyndigheten i en ovanlig roll
Att en myndighet med uppdrag inom hälsa, vård och omsorg samordnar en tjänst för fritidsaktiviteter kan verka udda. Förklaringen ligger i infrastrukturen snarare än i ämnesområdet.
E-hälsomyndigheten förvaltar sedan tidigare nationella digitala tjänster med höga krav på identifiering, behörighetshantering och utbetalningsflöden. Det är samma komponenter som Fritidskortet behöver.
Uppdraget att bredda tjänsten kan därför handla lika mycket om anslutningsprocesser som om själva gränssnittet. En förening eller aktivitetsarrangör som inte finns i systemet är osynlig för användaren, oavsett hur enkelt kortet är att använda.
Myndigheten växer i uppdrag
Fritidskortet är en del av ett bredare uppdrag som utvidgats de senaste åren. Samtliga regioner är numera anslutna till Nationella läkemedelslistan, och majoriteten av apoteken samt många privata vårdgivare är också anslutna.
Under 2025 expedierades över 105 miljoner receptorderrader för läkemedel via infrastrukturen. Myndigheten har parallellt stärkt arbetet med informations- och cybersäkerhet i takt med att fler samhällskritiska tjänster hanteras.
Bredden i uppdraget innebär att myndigheten numera förvaltar tjänster med mycket olika användargrupper. Läkemedelskollen och Förskrivningskollen riktar sig till patienter och vårdpersonal, medan Fritidskortet vänder sig till familjer och föreningsliv.
Det ställer krav på förvaltningen. En tjänst som används av hundratusentals barn har andra tillgänglighets- och supportbehov än en tjänst som används av yrkesverksam vårdpersonal, samtidigt som den underliggande infrastrukturen är densamma.
Nationell infrastruktur i botten
Den gemensamma nämnaren är den nationella digitala infrastrukturen för hälsa, vård och omsorg, som byggs ut successivt. En portal riktad till vårdgivare och systemleverantörer erbjuder stöd för planering och anpassning inför anslutning.
Peter Yngve tillträdde som ny generaldirektör för myndigheten den 17 augusti, med ett förordnande på sex år. Skiftet sker mitt i en period där uppdraget breddats och volymerna vuxit.
Ett fysiskt utfall av en digital tjänst
Ur ett folkhälsoperspektiv är Fritidskortet ovanligt bland digitala satsningar. Utfallet mäts inte i inloggningar eller sparad administrativ tid utan i faktisk fysisk aktivitet bland barn och unga.
Kostnadströskeln är en av de faktorer som pekats ut som förklaring till skillnader i deltagande mellan olika grupper. En tjänst som sänker den tröskeln har därmed en direkt koppling till hälsoutfall, om den når rätt målgrupper.
Just träffsäkerheten är svår att mäta med de siffror som finns tillgängliga. Antalet användare säger inget om huruvida de barn som annars hade avstått från en aktivitet nu deltar, vilket är den fråga en utvärdering behöver kunna besvara.
Vad uppdraget betyder för leverantörer och föreningar
För bolag som utvecklar tjänster mot offentlig sektor är Fritidskortet ett användbart exempel. Det som gjorde snabb uppskalning möjlig var inte tjänstens funktionalitet utan att den byggde på befintlig nationell infrastruktur för identifiering och utbetalning.
För föreningar och aktörer inom fritidssektorn är den kommersiella sidan mer omedelbar. En bredare tjänst innebär fler potentiella deltagare men också krav på att kunna ta emot betalningar i det format tjänsten stödjer. Den anpassningen är enklare att göra innan volymerna ökar än efter.
Uppdraget ska redovisas till regeringen, och först därefter står det klart vilka förändringar som faktiskt genomförs. För berörda aktörer är det ändå rimligt att redan nu se över vilka uppgifter och system som skulle behöva finnas på plats vid en breddning.
